Solo, men inte ensam – Om att åka på singelresa och vandra
Kan en vandringsresa vara starten på ett liv i rätt riktning? Ja, absolut om du frågar Mikael Mastberg som har rest med oss på Go Active till Österrike, Kroatien och Spanien.
Allting började i december 2017 då Eva, Mikaels sambo sedan många år, gick bort i cancer. Han var väldigt nere och funderade på vad han skulle göra av livet när han fick syn på en annons för Go Active, som då hette WI-Resor. Under en av Eva och Mikaels egna vandringsresor i Österrike hade de träffat på en grupp från Go Active så han var lite bekant med oss sedan innan.
Mikael beställde hem en katalog och gick sedan in på kontoret på Norrtullsgatan för att få veta lite mer om resorna och få en personlig kontakt. Han berättade om sin situation, fick ett bra bemötande och en presentation av singelkonceptet som är Go Actives gruppresor för soloresenärer.
- Efter att Eva hade gått bort kände jag att jag måste utöka mina aktiviteter och min bekantskapskrets, försöka hitta saker som gör att jag mår bra för vid den tidpunkten mådde jag fruktansvärt dåligt.
Singelresor är en reseform som egentligen inte har något att göra med civilstånd, utan passar alla som reser själva och vill träffa nya människor. Det finns ju även personer som lever i ett förhållande, men som har en partner som inte kan eller vill vandra. Under singelresorna bor du i enkelrum eller delar med någon annan resenär. Resorna är några utvalda datum på destinationer på det vanliga programmet.
Mikaels första singelresa gick till Lech i Österrike och där märkte han att det var lätt att få kontakt med människor.
- Man kunde prata med vem som helst och överlag var folk väldigt trevliga. Man behövde aldrig fråga, ”är det ledigt här?” vid bordet utan det var bara att slå sig ner. Eva var en social person, jag höll mig mest i bakgrunden och sa inte så mycket. När hon gick bort kände jag att jag måste förändra mig, jag måste bland annat tvinga mig själva att bli mer social, annars kommer jag gå under.
Mikael tog kontakt med sina grannar, gick med i flera Facebook-grupper och i Stockholms vandrarförening. Under Lechresan fick han igång vandringssuget igen och sedan dess har Mikael gjort ytterligare tre vandringsresor; till Kroatien, Costa Brava i Spanien och Ischgl. Det skulle ha varit sex, men två blev inställda på grund av pandemin.
- Jag gillar konceptet, det har blivit min grej. Det är genomtänkta vandringar och jättebra hotell med god mat och spa. Människor i ungefär min ålder som precis som jag gillar att röra på sig utomhus och uppskattar gemenskapen.
Österrike, där båda Mikaels föräldrar föddes, ligger honom varmt om hjärtat och där tillbringade familjen varje sommar under hans barndom. På den tiden var det skidåkning och bilutflykter som var i fokus.
- Jag älskar att kunna vända mig i 360 grader, och se snöbeklädda toppar vart jag än tittar. Det får mig att rysa av välbehag. Den stora fördelen med att vandra i Österrike är också att det förutom höga berg, finns vattenhål och raststugor överallt där man kan stanna för att äta en bit mat eller ta en öl – oavsett årstid. Spanien och Kroatien har varit bra också, fast på andra sätt.
Om möjligheten att välja svårighetsgrad finns under en vandringsresa, väljer Mikael ofta lätt eller medel. Han vill ha chansen att stanna till, verkligen njuta av naturen och ta bilder. Alla grupperna träffas ofta på samma topp, men lätta gruppen kanske har tagit kabinbanan en sträcka, medan den svåra har gått hela vägen från byn.
- Jag vill inte behöva titta rakt ner i backen hela tiden. Det måste man göra om det är riktigt brant.
Mikael är pensionär, men kör buss tre dagar i veckan och går i snitt 7 kilometer om dagen. Hans sociala umgänge har definitivt blivit större. Under singelresan till Ischgl var det nämligen hela 14 personer som trivdes så bra i varandras sällskap att de har fortsatt ses efter resan och gjort flera vandringar i stockholmstrakten. I alla möjliga väderstreck. Sex av medlemmarna, inklusive Mikael har bokat vandringsresan till Aosta över midsommar.
- Vi har träffats tio gånger och vandrat tillsammans. Det är till och med två tjejer som har kommit ner ända från Gävle för att vara med. När vi träffas blir alla så glada, det är nästan så att jag blir tårögd när jag pratar om det. Mungiporna åker upp. Nu har vi tagit en paus på grund av Corona, men förhoppningsvis blir det en ny gemensam vandring i februari eller mars.
Vi pratar om Mikaels starka drivkraft och alla förändringar han har gjort för att få en bra tillvaro efter sin sambos bortgång. Långt ifrån alla skulle ha samma driv och handlingsförmåga under en sådan livskris.
- Jag är så tacksam över att jag gick in till WI-Resor den där dagen och fick ett så fint bemötande. Det var precis vad jag behövde då och blev starten på något riktigt bra.