Överlevde hjärntumören och tog revansch på livet
I vår kan du följa med Pamela Andersson och världsrekordhållarna på cykel genom Europa Christer Skog och Tony Duberg på en oförglömlig cykelresa till Champagne. Har du missat vem denna fantastiska kvinna är och hennes ofattbara livshistoria? Läs vår intervju och se till att säkra din plats på resan hon leder innan platserna tar slut.
Pamela Andersson var 47 år gammal och ute på en joggingtur med en väninna när hon plötsligt och oväntat föll ihop i spåret. Veckorna innan hade hon tidvis börjat stamma och få svårt att hitta ord. Själv var hon övertygad om att hennes kollaps i joggingspåret berodde på en stroke, men efter mängder av tester på sjukhuset fick hon mardrömsbeskedet att hon hade drabbats av en obotlig hjärntumör. Enligt läkarna hade hon max fem år kvar att leva.
Att bryta ihop och rusta sig för livets största fight
Livet stannade upp, skräcken och dödsångesten var total, men att dö och lämna sina barn, då fem och åtta år gamla, var inte ett alternativ för Pamela så hon samlade ihop sig och beslöt sig för att träna sig så stark hon bara kunde bli för att bättre kunna stå emot allt det svåra som låg framför henne. Det första målet var att träna sig i bra form inför operationen som var planerad sex veckor senare då en liten del av den äggstora tumören skulle tas bort.
Skräddarsytt träningsprogram med PT
Pamela var vid tiden för beskedet, en före detta vältränad handbollstjej som i princip inte hade tränat på flera år, utan i ärlighetens namn mest tittat på sport. Men med hjälp av sin personlige tränare, Christer Skog, påbörjade hon ett skräddarsytt program med uthållighetsträning för att förbättra sin återhämtning och minska stressen. Deras vägar hade korsats i jobbet bara några veckor tidigare.
Tre till sex timmars uthållighetsträning – varje dag
Istället för att sjukskriva sig, tog Pamela semester från jobbet för att träna hårt i tre till sex timmar om dagen. Främst genom powerwalks med stavgång för att stärka både armar, bål, höfter och rygg. Dagsformen fick styra upplägget. På natten hade hon en pulsmätare som läste av hennes puls och hjärtslag för att säkerställa att hennes kropp fick den återhämtning den behövde.
Justeringar i kosten
Pamela gjorde också en hel del kostförändringar. Hon tog bland annat bort alla lightprodukter och åt mat enligt kostcirkeln med riktigt smör, fisk, kött och grönsaker. Allt handlade om att försöka vara i sitt livs form för att orka ta emot behandlingarna, både fysiskt och psykiskt.
Mötte kärleken med döden i bakhasorna
I flera år levde hon med döden i bakhasorna, starka cellgiftsbehandlingar varvades med strålning. Hon bröts ner och fick bygga upp sig själv igen. Gång på gång. Pamela var dock fast besluten om att aldrig se sig själv som sjuk, och jobbade mycket med det mentala för att kunna tänka positivt. Träningen gav henne något att lägga sin energi och sitt fokus på och höll de mörka tankarna på avstånd. All ledig tid tillbringade hon med Christer som noga övervakade hennes utveckling och de kom varandra allt närmare. Faktum är att mitt under sin livs värsta tid blev hon och Christer förälskade i varandra och gifte sig trots den stora ovissheten om framtiden.
Vändningen, miraklet
TV4 filmade en dokumentär om Pamela för Cancergalan 2017 och filmteamet var med på något som Pamela trodde var ett rutinläkarbesök när hon fick det oväntade beskedet: hjärntumören hade förintat sig själv och var mirakulöst borta. Hon hade besegrat cancern mot alla odds och idag, drygt sju och ett halvt år efter cancerdomen, är hon inte friskförklarad, men tumörfri.
Pamela, hade du den mentala styrkan från början att tänka positivt hela tiden under din sjukdomstid, eller fick du professionell hjälp att träna även dina tankar?
– Jag har alltid varit en positiv person, och eftersom jag har varit handbollstränare på hög nivå under många år hade jag redan lärt mig konsten att träna hjärnan också. Samtidigt var det här en helt ny situation, att kämpa för livet, så jag utvecklade nya metoder hur jag skulle tänka hela tiden för att orka.
Vilken faktor tror du var mest avgörande för ditt mirakulösa tillfrisknande?
– Det finns tre faktorer som jag tror hjälpte mig: först och främst tålde min kropp så mycket cellgifter, jag gick på cellgifter i ett och ett halvt år. Sedan tror jag mycket på den träning och fysiska aktivitet som jag gjorde nästan varje dag. Dessutom säger läkarna att min positiva livsstil också kan ha varit en del av det hela. Forskningen visar ju på stora effekter av att tänka positivt.
Vad är största skillnaden mellan dig som person idag och tiden innan tumören?
– Jag försöker ta vara på dagarna på ett annat sätt i dag, samtidigt lever jag med flera biverkningar efter operationen och tumören. Jag har t ex fått epilepsi, och har fått migrän som jag inte hade tidigare.
Hur tränar och äter du idag?
– Jag försöker att träna så mycket som jag kan, jag jobbar ju 100% och hinner inte träna så mycket som jag kanske skulle vilja, men på våra träningsresor försöker jag att maxa och då cyklar jag gärna, eller kör boxningsfys som jag tycker är superkul. Jag äter som vanligt, likadant som under tiden med cellgifterna, efter kostcirkeln. Inga konstigheter. Inga dieter.
Du är en sådan förebild för så många människor, men vem är din förebild? Vem ser du upp till?
– Amelia Adamo. Hon är en stor inspiration och förebild för mig. Dessutom inspireras jag av alla idrottsmän som slår från underläge och lyckas vinna. Jag är en total idrottsromantiker och gråter hejdlöst av lycka när någon lyckas mot alla odds.
Vilka är dina bästa minnen från den förra cykelresan till Champagne?
– Den andra dagen hade vi så fint väder, och vi cyklade genom ett landskap där körsbärsblommorna slog ut och vi testade bubbel i solen. Dessutom hade vi sådan fin gemenskap! När vi skulle ha en frikväll så valde alla ändå att gå tillsammans och äta, och vi fick en egen avdelning på restaurangen och hade så kul!
Vad ser du mest fram emot med resan denna gång?
Kombinationen. Cykel och champagne är två favoriter som passar perfekt tillsammans!
